Alabaster hands to weed the gooseberry bushes

"Is there another way?" - Grace
Rösten är Nicoles men övertogs och jag tas på sängen när den storslagna Bacall, noirdrottningen, talar. Jag färdas tillbaka till sköna kvällar med grå filmer med svarta nätter, hårda kvinnor och pianobarer...Casablanca, New Orleans...i Lomma.

"Who were the men in the car?" - Tom
Ritade vägar, streckade tomter, illusoriska hem och verkligt skådespeleri.

"Goodbye Grace" - Jack
Hur ofta säger vi nej till frälsning? Min lägenhet känns plötsligt ljus och rymlig, filmen gör något med mig. Kom in så bjuder jag på kaffe....nej, nej...krusbärsmarmelad på nyrostat bröd med en skiva västerbotten som en eftertanke. Persiskt té i delikat porslin, i ett slött förmiddagsljus.

"How do you know what I dream of?" - Grace
Och nu...fnittrande unga kvinnor, barfota i Retiroparken omgivna av vårens första frökapslar, med pärlvita tänder och lätta vrister...vi sjunger och jag är visst en pojke än.

"Not this way. It's not right" - Grace
Min morfar tog mig till Kalmar i den röda lilla bilen; en tur i länet längs boholmarna. Vi gick in på ett kontor och fick myrgift. Jag lämnade en ritad pilgrimsfalk till en reklamman. Allt var annorlunda då.

A. kom förbi och vi bröt bröd...öl, ost, kex, ryggbiff.

"Everybody in this town's had your body but me...and we're supposed to be in love" - Tom
Ljus i byn...misstänker att det är skenbart. Och, visst är det så. Tom sviker. Mörkret sänker sig och jag inser att Von Trier gjort det igen. Ett förbannat kräk...och genial.

Jag är väldigt trött nu

/J