Rom-Rom-Roam

Från det imperium av maktfullkomliga romare hittade jag romer (folkslag) och det därtill närbesläktade ordet (anglosaxiskt) roam. Alla färdades, de förstnämnda mot en oundviklig kollaps under sin egen övertro...de senare har inte slutat färdas.
"Heart of mine go back home,You got no reason to wander, you got no reason to roam."
Vad är villkoren för vandringen? Är resan som mål ingen klichéartad komponent av livet? Men för vem? I pick-n-choose-samhället, den sekulariserade västra hemisfärens gudomlighet, är det antagligen bara en fluga och ett privat val (säkerligen väl grundat i akademiska termer)...men vem vandrar och måste vandra vidare? Jag reser i drömmarna och jag drömmer när jag reser...resan i sig själv är aldrig så bra som jag upplever den genom ett raster av låtar, filmer och fantasier. Kanske är resan det som frambringar dessa drömmar om ett liv på väg, men vägen är inte en Lynch-fantasi realiserad. Vem går nedför denna väg med öppna ögon? Abre los ojos!
Por el camino del desierto
El viento me despeina
Sube el aroma de colita
Luna, luna de nadie
Ella a lo lejos
Una luz centela
La idea de mi estar

Glömde nämna att Brown Brothers inte bara gör en fin zinfandel utan även en ypperlig shiraz. Per rekommendation av min bror. Deras zinfandel når inte upp till Fetzers men syrah'n/shirazen är enastående mjuk tvärsöver en habil thriller med en modern Brando i huvudrollen.

Det är bättre, mina vänner, att fyllebeställa böcker än att skicka sms med avsändare: berusad man du vet vill fumla av din blus knappar. Dyrt på kort sikt men ack så stolt uppbyggande i längen.

'Had he turned around, he would have been shocked to see a young gypsy lift the egg basket and sneak off with it..." The gypsy camp / D. Dijkstra. - Amsterdam, 1916

/J