Big Sky

För att komma till platsen jag skall berätta om var man tvungen att gå in genom det röda husets sidodörr, in genom ett kök doftande av rabarberpaj och ny disk och snedda över en närmast kvadratisk hall. Trappan var brant på domherrevägen och inget naturligt ljus föll över de tygklädda stegen. Strax innan man når övervåningen ser man träribbor åt vänster likt ett barnsligt staket i en låtsad värld. Heltäckande matta. Står med ryggen mot trappan, som vuxen, och ser mig själv...guldgult hår och små tjocka ben som hamrar ner i mattan medan Kalle Ankas Pocket och olympiaden i Söeul -88 fängslar mig. Ett dammigt trött ljus från söder ligger lågt och de minsta leksaker, antagligen smurfar, kastar skuggor långa som pennor. Getingen är döende när den träffar barnets kött.
...mamma var inte hemma. Jag vill velat bära honom tills tårarna torkat... Vem leker på min adress nu?

Måste boka biljetter snart. O & K kommer förmodligen inte att ta upp det, men jag känner mig dragen. Hipp för fan!

Under en stålgrå himmel imorgon...hoppas jag någon bjuder på kalv.

J