En dåtid

Malmö 1988.
Jag minns min farmors lägenhet vid Hästhagen i Malmö och hur jag brukade, som barn, hoppa upp och sträcka mig efter henne där hon stod och vinkade av mig och resten av familjen. Nå kunde jag omöjligen göra men det var en lättsam ritual jag alltid utförde och som hon uppskattade. Märta uppskattade mycket, hon var en varm och djupt troende person som ständigt var aktiv med kyrkliga happenings. Basaarer som var på mode under en tid, insamlingar, körsång och vanliga mässor. Jag kommer ihåg henne med stor kärlek.
Min farfar gick bort innan jag föddes och jag fick, av min mor, höra att detta nära nog krossade hennes tro. Det föreföll mig otänkbart under min barndom, då hon var en så
stabil människa som någon kan vara. Gunnar, som farfar hette, drev ett importföretag för kaffe och föll med cancern bort. Jag har bara sett bilder av en stolt karl i medelåldern och ett bröllopsfotografi. Det var min mamma som för några år sedan avslöjade att farmor berättat att hon brukade gå ner i källaren till huset och skrika ut sitt hat gentemot Gud för vad han gjort. Hon skakade och grät...jag kan inte frammana bilden av henne, så tillintetgjord och nära nog
galen. Hon var ju farmor för mig, inte en kännande och levande människa på det viset...så dum man var.Jag saknar henne ibland. Sillen kostade då 10 kr/kg ca...

Lund 2005
Jag funderar på om jag känner för sushi...mmm..kanske.

Podden är på laddning. Ses inatt vänner.


J