Cheek 2 Cheeks

Med sorg i hjärtat tog jag i söndagens rusiga morgonkyla adjö till min mobil...alla eterflyktiga meddelanden som anlänt under ensamma nätter. De ljuvt tacksamma uppskattningarna från kvinnor, gamla som unga...ja, allt inkommet med en kvinnas signatur. Bilder som aldrig borde ses...av någon...ses nu av en sjabbig svarttaxist. Men nu får vi skapa nya minnen...och det är bättre än hospitalseriens avsnitt med Brendan Fraser.

Lördagen bjöd ändå på ett entourage där jag höll hov (eller var hovnarr...) i tre kvinnors sällskap. Den ena sötesötare än den andra och jag fick lov att skicka stränga blickar åt gobbars håll med låtsat allvar...så förtvivlat sött. En var aldrig svår...den andre bättre. Med en Woody Allensk dumvilsenhet lät jag de ta mig...ja, var de ville. Vart de ville...ska det väl vara. På återseende. Först nya äventyr...

"Even though she sleeps upon your satin

Even though she wakes you with a kiss

Do not say the moment was imagined

Do not stoop to strategies like this."