Att värka...in your room

3/7 12.05

Birra på Café Maria. Herald Tribune och lätt kåt. Trubbel på Airbus. Ser man på...

/J

Drop kick me Jesus!

3/7 10.05

Cappucino & Croissant. Ljuva ord som är njutningens underkläder. Något litet att äta, ett sött bakverk och en kaffe tack! Tour de France har inletts. På vindlande bergsvägar, mitt i en stillastående nation, med drömmar om den gula tröjan. Indurain var min idol ett tag. Då. Meet me on the arcade. Ny morgon i Neapel...

/J

Gimme some affection........no?

Castello di Briolo...ett så ljuvt (o dyrt) vin behöver inget speciellt tillfälle. Det Är det speciella tillfället. Inte ens en bedagad, vagt saffransdoftande gryta kan förstöra för denna tjockläppade chianti classico...Vi ses på La Cantina.

/J

I väntan på gastroskopi

...waste

Vissa dagar är jaevligt osexiga.

En kort racap av dagen...Upp vid 8 med ett glas alldeles för kall yoghurt och en vitamintablett, sportvarianten...som om jag behövde det. Emma klipper mig och vi pratar om jobb, semestrar, boende och hundar, varken hon eller jag har en.
Lite kyligt i luften...N messar, kommer snart...kommer. Kaffe och sushi, jag spiller ut misosoppan över dagens tidning, en tidning jag läser klart i Lomma...leker en kort stund med J innan jag hjälper min far installera en DVD...äter men får kraftig magknip så jag slutar. Tillbaka i Lund vandrar jag över till min optiker men han ber mig vänta på nästa leverans...de skall vara bättre och han hade mig i åtanke när han var på en mässa innan helgen. Kul...
Dricker té och magen verkar bättre...kanske dags för linfrö i fortsättningen, kul konsistens och bra mot stressmage som min mor sade. Nu har jag aldrig haft magproblem tidigare...ain't got the stomach for it.
The Good German var en schysst WWII-noir och med Clooney o Blanchett kan det ju inte gå fel. Gillar den lite mer än The Good Shepherd...mysigare. Men nu vad? 2046 igen? Tideland eller Aguirre? Har lite italienskt rött kvar...2046 lockar i det sällskapet.
Dagdrömde om spänning igen...om stora, svarta bilar och hårda ord i rökiga gränder, om behövande kvinnor, blodspengar och kulhål. Sov gott mr Bogart...dröm sött Mitchum...och grattis på födelsedagen som infinner sig om några timmar gamle gosse.
J out.

Check, check, check...check it out.

2/7 23.48

Naken och nyduschad. Inga distinkta ålderstecken än. Ett eller två födelsemärken fler kanske. Ingen förändring i testiklarna. Bra fasthet, inga klumpar eller färgförändringar. Fortfarande rätt klen. Skulle jag inte ändra på det? Minns inte. Lance Armstrong på tv. Ingen att mäta sig med...lite för tufft. Gubben i receptionen ger en bättre ego-boost. Mår bättre nu...en drink till klarar jag. Sov gott gumman

F.E.M.A.

Spike Lee's When the Levees Broke (a requiem in four acts)...efter att ha sett två Will Ferrell filmer behövs något som placerar sinnet i rätt perspektiv. Nu var Talladega Nights och Stranger than Fiction inga dåliga filmer, inte alls...men lyckan har alltid en följeslagare...och han begraver barn levande, separerar familjer och tillsätter fel män. Själv äter jag ensam och diskar utan sällskap...men ibland ser jag en kvinna där i soffan, försjunken i en bok. Hon ler med ögonen när hon ser mig fumla med mina göromål. Jag älskar henne, men jag vet inte vem hon är...kanske snart. Det är ett nytt år.

Tog en kaffe med F & Y innan Stranger-filmen...bra sällskap, bra människor. Kanske äter vi åter grillade sardiner en god dag.

Becksvart

2/7 18.00

På trappor. Dödligt ensam. Jag köper en flygbiljett hem så fort solen gått upp och jag lämnat denna fördömt vackra ö bakom mig. Jag är ledsen...Det går nog över men fan vad jag saknar någon. Något! Att tala med sig själv känns inte helt bra.
Kanske vore allt bättre ifall jag slutade upp med romantiska ensameskapader? Eller så höjer vi ribban ett snäpp! Do or die!

- Vad blir jag skyldig?
o Ser du mig i rännstenen...med huvudet neråt, vänd mig på rygg.

Mannen utan minne / Kaurismäki

Hing, hang, hung...(plague time for little one's)

Den andre januari och jag tar en taxi till Malmö för att möta min far, men mest för att tillsammans med honom se Night of the hunter. Den enda film Charles Laughton regisserar och därför enda gången han regisserar Robert Mitchum och Shelley Winters...
The clerk har en överviktig dotter till hjälp och han verkar bortkommen när mina dagars upphovsman pratar fotboll...inte bortkommen i den mening att han inte vet, bara bortkommen.
Sitter själv på en bänk och betraktar en klassisk filmplansch av Fellinis 8 ½. Bredvid mig sitter en lika klassisk figur; ensam äldre man som vill säga något, antagligen en hel del. Till mig säger han:
"Varför skrev han inte bara 9?"
J svarar:
"Han saknade en del."
Gubben återkommer:
*skratt* "Du och jag är rätt lika!"
Jag undrar stilla varför jag alltid attraherar personer som dessa. Svaret ligger nog i att jag måste vara lustig. Kul är det inte.
Shelley Winters har en speciell röst och jag minns henne bl. a. från en Kubrickfilm jag nyligen sett. Hon var fåfäng och lättmanipulerad även där. Hon sitter död i en bil till skillnad från att dö av en bil i den. Hennes kontakt till de egna barnen var dålig i båda. Hon är gift med Ben Harper i Laughtonfilmen...en rånmördare, men jag såg ju alltid Harper som rättfärdig till karaktären: "Forever always seems to be around when it begins, but forever never seems to be around when it ends"
Men för dig kan jag vänta ett tag...senhorita...kanske för alltid
Mitchums karaktär har Love och Hate tatuerat på sin högra resp. vänstra hand...Well Spike Lee, som Picasso sade: "Bad artists copy, great artists steal."
På hela taget en riktigt bra film, denna Trasdockan som den här hette...förbjuden fram till -58... -55 när filmen släpptes såg min far Lady & Lufsen på samma teater. I filmen hängs minst en man och när det sker inser jag att hängningar blivit denna veckas tema.
Jag såg Capote...hängning. Jag såg ett grynigt tvärsnitt av verkligheten...hängning. Jag såg Night of the hunter...hängning.


Men jag har mina tankar på annan ort...så.

...godnatt...och du...sen...ja

Com Deus ao nosso lado

...ses snart

Benchmarks

Gott nytt år...och inga våtservetter i världen kan ta bort doften av ambrosian