Why won't anyone think of the children!!!

Jag vägrar kalla det för socialrealism då ordet är utnött, blekt och ofta märkligt använt på ett slentrianmässigt vis om livet som sådant. Kanske bara en hjärtlig dos vardagsrealism kanske? Ja, för barn då :)

Inte alldeles ensam?! Skönt ju...lite som mången vuxen människa på jorden. Men att barn inte är helt ensamma känns lätt tröstlöst. I alla fall för dem. Inte helt död? En bok om Lasses farmor kanske? Ja, som ni begriper riktar sig denna volym till de rätt unga husdjursägarna; som numera inte

får höra sagor om att deras kanin Herodes eller deras tamråtta Bengt åker ut på landet och har det rätt gottigt utan går i just herr Muffins fotspår....dvs kompost.

Jag gillar det. För uppföljning om barns mentala hälsa förr, se Det Vita Bandet.

Lev i frid