"You don't have to fight anymore"

Möt mig igen...snälla

Gamla Lomma, ser det som vore det en manifestation av minnen; vittnesbörd om en enklare tid. Man behövde inte ha surdegar på gång, en Ipad med, av-rädda-möllan-nötter-uppskattade, apps om hur man bäst fixar chuocroute

på lokal-, när-, här- och sär-odlad kål, inga guerilla-urbant odlade kumatotomater...jag kunde uppskatta människor förr genom deras existens. Kan jag nu med...så varför denna smått ilskna rant? Ja...ibland blir man trött och ilsk bara.

Tänkte öppna en flaska bra vin men nöjde mig med att bryta ihop efter en essä om livets slut och medicinens (vårdens) kanske onödiga intrång. Finns på NewYorker.com som "Letting go". Trondheim; nästa stopp på höstens karta över hjärtat