Segovia 2000

En minut innan julafton... waitin' on a call from you...

Come hell and high water...

..och några droppar nyårsfirande.



Amarone Zenato & Louis Roederer turns papa into Big Bird!

Intermission 2.0

----> fortsättning på tidigare inlägg...


...dum har hon aldrig varit och hennes hand glider lågt. Det mörknar och solen lämnar vårt kvarter till en högsommarnatt när hon sätter sig i mitt knä, där ute i en av de vidsträckta korgstolarna. När vi egentligen bara borde njuta av den tyska eftervärmen är jag osäker nog att bryta tystnaden. Känner jag mig själv var jag nog bara tvungen att göra det. Det är en simpel ensamlek, fantasier...låtsas vara en föräljare/bank vid autostradans vägren...och då hon kan sina banker och motorvägar inser jag att det är försäljaren hon lockas utav. Alla säljer vi oss på olika sätt...får jag bara henne (och hon...och henne där...och, ja...) att le hade jag sålt resterna me´!
Så vi älskar i källaren, knullar i gästrummet, provar nya saker framför morgon-tv'n, orgasmerar på altanen...sen blir allt sämre. Att få njuta hennes kön i hennes lillasysters rum fick jag kämpa mig till. Är smidig (tycker jag...) och nämner bara i förbifarten, som en parantes, att vi missat ett rum i huset. Ett rum som fortfarande är oskyldigt. Får det att framstå likt huset vore en icke komplett frimärksamling där det syns retfullt ifall icke det sista shilling bancot hamnar i den tomma rutan... För henne är det något annat, jag vet det. Systern...yngre, mer uppskattad, mer uppmärksammad...lättare och fastare bröst, smalare midja och en sötbullig ung rumpa..och hon sken alltid upp i min närvaro. Fåfängan släpper man aldrig visst...
...min kvinna ger med sig. Ger upp på samma sätt hon alltid gjort...hon vill ju glädja mig...men det är med en bitter eftersmak. För min skull igen, men nu saknar hon glädjen; hon vill inte. Hon vill egentligen inte. (Var bara tvungen att suga på den meningen). Det står ett foto av lillasyster vid sängens huvudända. Strålande fotografi, självfallet. Och så mycket jag kämpat för att få den varma kvinna jag begraver mitt ansikte i att tro på sig själv, men mest på oss andra...och så gör jag vad? Jo, du ber/tvingar henne att göra något hon inte vill....och sen vid njutningens höjdpunkt höjs blicken och stannar lite, lite för länge och lite för högt...
Det finns mer att berätta; allt är inte mitt fel. Men det är det. Det är det.

Det rinner till med Johannessill

Lite socker i botten så går medicinen ner...


Verktyg:
DeWalt borrmaskin med slagfunktion.
Tippbar kokgryta, 60 l.

Ingredienser:
Söta saker din flickvän viskat i ditt öra.
Förlorade möjligheter.
A little drop of poison.
Missade möten.
Första gången du inte vill sova, utan bara vaka över henne... lägg därtill en näve Johannesört, en gnutta Edelweiss och det sista din far någonsin säger dig.

Handarbeta lite mera

Bitch!



What are you doing this new year's eve?
- Ella Fitzgerald

Handarbete

Close shave....


Sea of Love - Tom Waits (soundtrack)

Thatcher mourns...

Att förlora en vän är fruktansvärt. Att förlora en familjemedlem kan vara en förlamande upplevelse man aldrig återvänder hel ifrån. Att mista en älskad i förtid skapar ärr i själen som ögon och ansikte speglar med obetvingbar säkerhet....men att förlora en hjälte, en mytologisk landsfader, en familjefar, en älskad make, men även en idé. Ja, det är inget annat än ett trauma. En själens nådastöt. Ett slag mot livet självt. Hur går man vidare? Vari står nu den utpekade vägen att finna då alla sanningar ligger i ett skyttegravskrig? Vem tar den föräldralösa pojken i hand och placerar honom på rätt plats i historien? Vem tar min hand? Älskade, älskade ordförande...

Dagens rätt: Kalv och kantarellbiffar med broccoli, majs, rödvinsås och hasselbackspotatis....medan såsen puttrar och biffarna fräser finns tid för att hänga upp nejlike-apelsiner.

On a lighter note: Match Point - Woody Allen

James Mason och jag

"Let's keep in touch, huh?"

Hur många kuddar har jag icke begravt ansiktet i för den korta
njutningen? Doftminnet som stannar en dag eller två, men som
hålls kvar i nosen på en övergiven pojke långt, långt senare...
Dagarna och veckorna därefter måste minnen lämnas i resterna
i vinglasen, i ölstopen och i arbetets glömmande natur. Men det är de
dyrbaraste droppar som hägrar där i glasets botten...stannar kvar och
kramar fram varenda filmruta igen.

En ny kostym come New Years' ? ...vi kan ses i Köpenhamn och
kanske smutta på drinkar i hotellbaren...gå en bit? Inte? Snäl...ok.

Dagens filmtips: Se Lolita igen

Suppose your home in bed masturbating

"What you don't know won't hurt you, it'll kill you. Like if they tell you, you know, you´re going into showers, but they´re not showers"

- Anything Else

...klockan blev elva och det kom ett sms.



/J

It's worth every treasure on earth...

2/7 17.50

De stänger för aftonen...Märker därtill att ensamheten gjort mig sällskap. Krupit på nästan. Det är intressant, men verkligen inget att ta upp nu när jag nått resans mål. Just a little drop of poison...på en terass med oändlig utsikt.

/J

Alain Resnais

Dagens filmtips.

15 pfennig = 1 kg tyg gjort på kvinno/flickhår.





Missa heller inte Resnais senare tankeställare, Hiroshima Mon amour. Med hjälp av fina Marguerite Duras bör tilläggas.



Nu går jag på en aftonpromenad...sov sött.