Thatcher mourns...

Att förlora en vän är fruktansvärt. Att förlora en familjemedlem kan vara en förlamande upplevelse man aldrig återvänder hel ifrån. Att mista en älskad i förtid skapar ärr i själen som ögon och ansikte speglar med obetvingbar säkerhet....men att förlora en hjälte, en mytologisk landsfader, en familjefar, en älskad make, men även en idé. Ja, det är inget annat än ett trauma. En själens nådastöt. Ett slag mot livet självt. Hur går man vidare? Vari står nu den utpekade vägen att finna då alla sanningar ligger i ett skyttegravskrig? Vem tar den föräldralösa pojken i hand och placerar honom på rätt plats i historien? Vem tar min hand? Älskade, älskade ordförande...

Dagens rätt: Kalv och kantarellbiffar med broccoli, majs, rödvinsås och hasselbackspotatis....medan såsen puttrar och biffarna fräser finns tid för att hänga upp nejlike-apelsiner.

On a lighter note: Match Point - Woody Allen