Vibrant but dead...

Det är nu, i dessa sömnlösa stunder då man borde blogga...men om vad? Jag hade en gång en tjock, grön larv som luktade jord...skulle inte kalla den vän...en av de ungdomliga, jungfruliga dofter gentemot vilken alla andra världsliga lukter står till svars. En drabbande och gripande ursprungsarom. Jag döpte aldrig larven. Kardemumma, lavendel, saffran och nyslaget gräs är alla accepterade och hedrade i the annals of smell...men de saknar den urkraft som larven hade (har). Saknar jag min barndom?

...klockan är 6:06 och jag är naken. 6:07 och ännu ingen skam. Lätt hård.

J tar D.P. med sig till broderns provning på lördag.

I love you...I can't touch you anymore

...ne plus ultra

...och så var hon borta

Beckasin, inte mockasin...hjärnsläpp

2/7 16.10

Henrik VIII fick parlamentet att deklarera hans dotter en bastard i trots mot Vatikanens ovilja att annulera äktenskapet mellan konungen och hans hustru, Catherine av Aragon....tack pappa för att du går till offentlighetens högborg för att få kalla mig en horunge!

Wong Kar-Wai

"Why can't it be like it was before?"

1988 - As Tears go by

1997 - Happy Together

2000 - In the Mood for Love

...verkligheten stryper den lilla mockasinen...tiden verkar passera i fel riktning...eller som Lynch sade 1997: "Fear is in the driver's seat"

"Vis är den som nöjer sig med världens spektakel...."

2/7 15.50

Vi lämnar i hög hastighet hamnen. Så som det skall vara. Neapel från distans slår mig paradisiskt. Kuperat, eleverat...jag lyfts och det är vi nu, inte jag. Vi som delar däckplats. På väg.
Barndomens och sedermera ungdomens stormar gav mig alltid känslan av ett unikskap. Det mytiska i naturens väsen; när lekars glädje och föräldrars tillrättavisningar ändrar anletet uppåt och nedåt visar stormen vad liv och uttryck egentligen innebär. Böljande krusningar på kinderna förebådar...därefter häftiga blinkningar med ögonen, sedan vindslagen som försätter hela kroppens tyngd i gungning och rubbar läpparna...en sprinters kinder...där tårar rinner efter livets backar och en faders stränga ord, här!, där gör vinden tvättbrädor. Vem är nu mäktig? Bestämmer du fortfarande över ditt eget öde? I antikens trakter så mer mytiskt än i Lomma...På en snabbgående farkost i romerska vatten hittar jag hem...Kungshuset i Lundagård misslyckades med sammanhangen känner jag.
Det hårda livet är mjukt på sjön...och jag minns min morfar.

F. Pessoa/Ricardo Reis/Alberto Caeiro/Bernardo Soares/Barão de Teive/Álvaro de Campos

Höör...Lautrec

1 liter äppelmust
1 apelsin
2 clementiner
1 kanelstång
2 kardemummakärnor
1/2 dl socker

Häll musten i en kastrull och lägg i kanel, kardemumma och socker. Rör tills sockret har löst sig.
Skala apelsinen och clementinerna, skär klyftorna i mindre bitar och lägg i kastrullen och låt det sjuda i minst 10 minuter under lock. Häll sen över i en termos och servera i ett engelsk bibliotek...håll om din kvinna tills hon sluter ögonen.

Med 14% Sicilianskt i glaset.

2/7 14.50

En Beck's på Beverello vid hamnen. När jag tänker på, men mest när jag skriver, ordet hamn får jag ofta, gränsande till alltid en romantiserad bild av hamnen som den är i Bogartklassikern To Have and Have Not...Med rep, tampar och trossar. Nytjärad durk...ångande trä, rejält virke bearbetat av hantverkare med en stolthet i blicken. En skapandets högre syfte. Stim och stoj...en sträng men sällsamt loj attityd mot de andra...en dömande kärlek mot de egna. Liv....
Men nu. Rostock, Travemunde, Sassnitz och Neapel. Massiva odjur som alla har bogvisir...kilometerlånga linjer av könlösa bussar. Kreatur på! Vitgula streck på asfalt-betonghybriden och avdelande betongsuggor gör föga skillnad, då ingen ändå vet vart de skall. Inte in i monstret där väl?! Siffror rullar över tavlorna...Imbarco! Men visst är det fel båt? Fel tid och fel plats...inte fel båt herr Quijote. Capri gör sig väl på bild...den senaste jag såg därifrån visade Ron Woods kuk.

...If you don't love me now...

2/7 13.40

"Each man kills the thing he loves" - Wilde

Der Vorleser

September 2007.......Provence. Vi åker ner och hjälper till i skördens vardag. Trampar druvor. Smakar i lönn bland kilometerlånga rader av solgudars nektar. Karvar våra namn i jungfrulig bark...bevarar minnen redan etsade i söderns annaler. Fate...
A jamais...