Fan lika nervöst som Lillehammer!

Svettiga slutsekunder i en fotölj i Lomma...och sen så skönt. Ojojoj...no words.


/J

Pinot Noir, Robert Mondavi Private Selection

När man känner att åldern blir ett tyngande problem är en säker bot att söka sig mot än äldre människor. Vinprovning hos min bror...

Charles, till vänster, en hulk. Måns, till höger, lätt grånande silverräv. Ej på bild: Jag, min bror och Christian, jude.

Gott vin och goda män...mer eller mindre.

Provningen var professionell, lugn och städad...en kort stund i alla fall. Jag skattar mig lycklig över att ha placerat mig i toppskiktet av denna grupp. Med hopp om en framtida inbjudan...

/J

Grönegatans King

Helluva guy...

Att hålla öppet, en fredagskväll, i tre timmar efter ordinarie stängningstid för att prata om gifter, resor, färger, kvinnor, städer, penslar, kläder, bostäder, marmor, arkitektur, dödsstraff, hjärtklaffar...och under tiden hinna bjussa på en öl och en cigarr...är inget annat än enastående service. Old school.

Jag inte bara lyfter, utan tar min hatt i båda händer och bockar mig ödmjukast inför den mest originella killen jag träffat på väldigt länge. Outstanding perfomance. Jag är rörd.

Dagens litteraturfråga. Vem skrev stycket?

"Drag åt helvete med sina smörgåsar! har jag icke begärt en på fransktbröd?"

/J

Naturen...(disturbing imagery)

Synopsis: Liten torsk släpps ned i akvarium fullt av hummer.
Spoiler: Humrarna äter torskens fenor varpå den endast kan ligga och känna efter vad det innebär att få sitt ansikte skinnflått av små knipklor och glupska munnar.

/J

...eller?

J: Hur kan jag då som aldrig varit i Italien ha två par...?

/J

Just det

Gobbe: Återförsäljaren hos Gucci i Milano sade att de bara fanns i Italien...

/J

046-148114

Möjligt brott på ett eller två revben...andningssvårigheter...förlustmatch. O kan ha hjärtproblem igen...

Men! Bootsen äro sulade och jag är kallad till två möten. Ett av egen vilja, det andra ett löfte. En espresso och jag går dit. Kära, kära liv...vad kort du verkar ändå.

...och bara vara, vara vänner.


/J

Victoria

Minnen. Att samla sig och stilla bruset...reflektion över vad man gör, reflektionen i fönstret, han där ja, reflexmässiga dumheter grävs ned.

En vodka lime till....lite zelda på NES 8-bitar hade varit guld nu...



/J

REM...väck mig inte älskling

Lite regn hade inte skadat den dammbeströdda gårdsplanen. Cykelhjul med ekrar målade av rost från senaste kriget lutade mot verktygsboden. Styva brädor och grönmurkiga plankor med snett islagna spikar, av det slag man förstår att barn en gång lekt här. Gräset, mjölkigt och svårfokuserat i hettan, spred sig kring de lavaklädda sättstenarna. Det var en dröm.
Ett solur var på en avsida plats en ensam utstickande detalj. Tung och skinande ren...ditsatt 1912 till minne av Bobbit, en gatukorsning med sällsynt fult resultat...
Hon stod ofta där, i skira kjolar och glitter i sina lockar. Hon gjorde sig aldrig vän med dagen...men natten...den djupblå natten, när eldflugornas timme begynner, var hennes älskare. Det stickande fula förvandlades med svalornas sena flykt till ett under av ljus. Med vit hy mot nattens isande tystnad och tindrande hår mot världens tak tog hon sitt första barnsteg ut mot vägen...ut från min gård och ur mitt liv.
Lite regn hade inte skadat den natten...lite regn hade aldrig fört henne tillbaka....vem bär min dröm vidare? Bryt lite bröd, skär mig ett stycke korv och servera mig en öl vid de rapsgula dikterna. Jag somnar om

En dag kvar...26 jordsnurr senare...

/J

Master Misery

Med armen lutad mot en top of the line fitnessapparat , och ett öga böjt åt en man alltför lik Jim Jarmusch, betraktar jag dagens OS-händelse. Guld tog visst Sverige två men de är oviktiga nu när Jevgenij Plusjenko tar isen och förvandlar den till Neverland (TM?)...overklig och så oförskämt nu och nära. Pojken är en ängel och Jim och jag står likt drabbade av en Basilisks blick. Blinka och du missar en livstids njutning...somna istället under stjärnan, för idag fanns bara en.

Det visade sig dessutom idag att jag och Paris har samma födelsedatum....

Truman Capote påbörjades i morse på 139:an. Vart tar den mig?

/J

JAWS...bloggen lever igen!

Det ligger i luften nu...bortom alla flingor av snö hittar man en tanke. Ett mål som nås genom varje rörelse och andetag av alla involverade. Det är förutbestämt och ingen kan hindra det, allra minst de som önskar det. Med tillförsikt, i försiktiga steg framåt...mot något bättre.

Ledig nu...men aktivisten jobbar.

/J