"You don't have to fight anymore"

Möt mig igen...snälla

Gamla Lomma, ser det som vore det en manifestation av minnen; vittnesbörd om en enklare tid. Man behövde inte ha surdegar på gång, en Ipad med, av-rädda-möllan-nötter-uppskattade, apps om hur man bäst fixar chuocroute

på lokal-, när-, här- och sär-odlad kål, inga guerilla-urbant odlade kumatotomater...jag kunde uppskatta människor förr genom deras existens. Kan jag nu med...så varför denna smått ilskna rant? Ja...ibland blir man trött och ilsk bara.

Tänkte öppna en flaska bra vin men nöjde mig med att bryta ihop efter en essä om livets slut och medicinens (vårdens) kanske onödiga intrång. Finns på NewYorker.com som "Letting go". Trondheim; nästa stopp på höstens karta över hjärtat

Sospiri...att plocka den lågt hängande frukten

Mindre en bildserie över dagar gångna än en studie i bristande hantverk...ingen inbjudan från MAGNUM i år heller antager jag.

Här en vy från en av Malmös bästa vattenhål...Översten var en gång stort och förtjänade en visit. Allt man kunde önska sig ifall man inte hade några drömmar alls i livet. Höjden gör att man kan avsluta lidandet på ett sätt värdigt lokalen.

Ja, nä.

Oktoberfest light med X-files ljussättning...oförklarbart. Dåligt på flera nivåer. Lyckades få ett glas, centimetertjockt, att släppa botten och litern öl med den över en amerikansk tjejs knä. Hon log aldrig.

Vin, ur fokus. Men då är nog allt som vanligt då?

Hösten, förlös mig! Trösteriket. En tid för brukare. Nu börjar vi ånyo. Bockfesten...