Grattis och tack för det året

Jamon Iberico de Bellota Gran Reserva, Taleggio & Gåsalever. Världens tre bästa matnationer...och litta skånskt surdegsbröd för att balansera drygheten. Som då inte alls finnes här i myllan

ute i stycket... Nu 31. Vad nu?

John Lurie & Jag

Kanske bra att jag far till Valencia.

Tobruk...inte bara Rock Hudsons

...stör inte Kadaffi?

The Last Cheater's Waltz

Why won't anyone think of the children!!!

Jag vägrar kalla det för socialrealism då ordet är utnött, blekt och ofta märkligt använt på ett slentrianmässigt vis om livet som sådant. Kanske bara en hjärtlig dos vardagsrealism kanske? Ja, för barn då :)

Inte alldeles ensam?! Skönt ju...lite som mången vuxen människa på jorden. Men att barn inte är helt ensamma känns lätt tröstlöst. I alla fall för dem. Inte helt död? En bok om Lasses farmor kanske? Ja, som ni begriper riktar sig denna volym till de rätt unga husdjursägarna; som numera inte

får höra sagor om att deras kanin Herodes eller deras tamråtta Bengt åker ut på landet och har det rätt gottigt utan går i just herr Muffins fotspår....dvs kompost.

Jag gillar det. För uppföljning om barns mentala hälsa förr, se Det Vita Bandet.

Lev i frid

Jag som tjockis

Sedan året börjat sin trötta gång har jag nått sjuttiofem kg+....Vilken ond kraft skapade
det kreatur som nu rör sig likt en pendel, mot min egen riktning och kraft....runt midjan?
Mina vänner...men även min kniv........förlåt mig. (Tog ingen efter-bild)

Oxfilé & Gaja "Costa Russi" -90...evig

Piggvar på 70-talet...hemma till Hanekes Das Weisse Band. Som en skändning av själens fibrer. Fisken var kalas dock.