Du är inte Lund och därför ses vi i vår

...här har jag inte råd att bo. Vill inte heller. Men det är rätt gott med salt i luften och en dase som skruvar sig.

Så förbannat vacker är du, kära borg för intelligentian...parken utanför huserar Tareq (min bästa kompis) och minnen från somrar med vin, av vin och för vin...Så lider dagen mot sitt slut och solen har lagt sig ned...snart lägger jag mig hos dig. Vi ses i Slottsstaden.

Mer nödtorft...bara det mest nödvändiga

Nya godbitar. Fick bli en hel låda av Radicin...skall gobbajevelen framför mig i kön ha en låda skall jag, fan ta mig, också ha en. Ridge's finaste också....åååååh. Det blir nog en välsignad jul ändå.

Atun och allt som är med det.

Jag bryter ett stycke av havets guld och det smälter när det trycks mot gommen. Stolt fisk men på väg att lämna oss. Mastroberardinos Radici lämnar bara glada minnen...även här, i någons lägenhet på Sorgenfri.

Bara skönt...endast lycklig

I väntan på guld...sista tifot för i år.

Ivo satt framför. Missade matchen men inte en sekund. Förutom när jag stör förstås.
Ja. Kära hjärtanes.....Gud var bra. Inte lika välregisserat som -04 med den tidens olidliga spänning, men så vackert att det blir en fresk av det, målat över hela jävla himmelen. JA!

Dias del Bacalhau

Bären skulle inte vara där...någon typ av halkolycka föranledde deras intrång i torskens värld...

Men hemma hos bror finns tröst...hittar den ingen annan stans....eller jo, möjligtvis där nere i botten. Gott blev det. Maten också.