Möten

Sitter naken, en vanlig situation för mig i hemmet, med en stämbandskatarr och en virusinfektion. Ingen röst, lite till tröst...ser jag Le salaire de la peur. Ingen film man poppar upp en pigg chardonnay till. Men vad rör den nostalgiska ådran mer än svart-vita matinéfilmer. Valde avsiktligen bort Das Weisse Band. Några glada möten minns jag däremot i min morfindimma.
Middag hos Frode & Yulia med lilla Saga där man bjuds på ett vin som tillkom samtidigt som Ben-Gurion utropade Israel som stat. Fantastiskt god vigör. En totalupplevelse. Stort tack min vän!

Carl fyller 30 följt av en härlig sexa på Månskensgränd med den starkast lysande stjärnan i actionmode. Håller här ett tal som förtjänar ett youtube-förevigande. Om intet men ändå så slipat och målriktat likt en Lugers kulbana. Man kan bara tacka för en fantastisk kväll.

Anders kommer på besök samma eftermiddag och vi firar våren med att öppna en finare vinare som dock passerat drickfönstrets öppettider. Trodde ändå på en smakfest...och nog bjöd den på massor av exotisk frukt och fläder men tyvärr även jäst och övermogenhet. Skam, men samtal med min vän är stillande nog. Skryllesjön visar sig i all sin prakt och vi halvsover i eftermiddagsdiset lutade mot varandra och sten från istiden...ser fram emot ett dopp en sen sommarnatt. Mer...mer

Vår kanske...

Säsongen inleds med ett kalastifo och en säker seger. Blåser det åt himmelsblått håll i år? Vidare matcher har gett löfte om mer...men eftersom det är iff-iff vi pratar om är säkerligen lite svordomar inskrivna i dialogen en bit längre fram i handlingen.

Vårens är inte tidig direkt, men ej heller sen. Förutsägandet av vårt svenska väder ter sig mer och mer omöjligt. Kan man bara sluta sig till att det är vad det är? Snacket om årstider som en charm är just bara snack; man kan få dessa fina höstar och vackra vårar i NY, Munchen, Paris och Rom med....bara utan ständigt slask. Jaja, här myses det med varm choklad i Alnarp. Inte Sofiero men helt ok.