Ripjakt: September 2009

Sure it's painful...but it will last

Lite matbilder...i väntan på privat oktoberfest med äldre släkting. Konstigt

Lite Margaux & lamm...

Skjutna duvor & pricksäkert Piemontevin

Sten Bromans kötbullar...

och en liten hyllning till Colberts manusförfattare. Briljant varje gång. Dessutom vill jag passa på att be om ursäkt för detta tråkiga blogginlägg. Inspirationslösheten beror på Tawny Port...ett glas är aldrig för mycket

I blodets kölvatten...Kultur!

En kortare sammanfattning av sedda filmer efter den något otursamma, allvarsamma leken med diamantskarp sabel (alt. rostig skrubbakniv).

Dillinger 1973...helt ok. Ingen Peckinpah men underhållande när citodonet gjort en stum. Kul att se en ung Richard Dreyfuss och en alltid lika gammal Harry Dean Stanton. Se förresten Stanton 85 kalla, spela bootlegman i Dylans Dreamin' of You (finns på youtube). 7/10

My Blueberry Nights 2007...Bra, men inte jättebra. Ok, men nu är det favvisen Wong Kar Wai som är regissör. Som så många gånger förr (gäller även Susanne Bier!) förloras mycket i översättningen (flytten till Hollywood menar jag här...drogad. Ursäkta). Ändå bra. Många fina skådisar. Weisz, Strathairn... så ändå hyfsade 7/10

Milk 2008...med alltid helsäkra Penn. Kul att se honom utmana sig själv. Sann historia om homo-aktivisten Harvey Milk. Slutar illa för alla. Mycket bra. Gus Van Sant styr skutan 8/10

Atlantic City 1980...Ja, det är Susan Sarandons bröst. Grattis Tim Robbins! Starka sjuttiotalsvibbar över denna Malle-regisserade krimi-drama. Burt Lancaster som en tragisk gangster-hangaround från förr är superb. Ensamhet, låtsad stolthet och hopp om riktig sådan. En stad i förfall och moral löshet...det var bättre förr när allt var värre. Enklare... 8/10

Rostiga knivar måste brynas fina...

Detta bör betyda några veckors operalyssnande, god hemlagad mat, det lilla glaset rött...och en
upphämtning i läsandet. En tanke skickas till de snygga människorna på ortopeden som
sydde ihop senor och skinn. Nu smärtstillande och sömn. Godnatt

Veckans filmer

Efter att publicitet från Venedig om nya Herzogfilmade Bad Lieutenant återser jag originalet. Jävligt drogad film men Harvey Keitel är med så det hjälper storligen. Kuk är kutym.

Wong Kar Wai's Chung King Express är vriden kärlek i en värld som ser vackrare ut för var scen, hur sjaviga lokalerna för karaktärerna än ter sig.

Haneke tar till teman om svek och kolonialismens ansikte i Caché...och trycker upp

ens ansikte mot spegeln. Det är bara att svälja och tacka för att man mår dåligt.

Francois Ozon ger en rätt lätt mystery-historia som är bra men han kan bättre. Charlotte Rampling naken är dock en syn, alla med planer på skönhetsoperationer borde se. Sex och återhållenhet...ja, jo.

...couldn't love have picked a better place to die?

Veckan tog slut idag...men lyftet kom inte förrän vännerna delat

lite vin och brutit bröd med mig. Innan dess var tiden bara malande

och själsligt förtryckande. Hatet lever därinne ännu. Måtte kärlekens

grumliga ögon öppnas snart igen.

Utanför Lund är allt bättre...inte utan vemod men jag ler igen. Att sadla
livet och rida ut. Balans.

Att äta lamm hos min älskade bror och något gott till det...intet får mig att
älska på samma vis. Oändliga dagar med varandra är vad vi förtjänar...kom nu.