Xyloproct...på var mans läppar
Är det sant att barnen kommer att rädda oss? Är det där livet vinner, vid födseln? När solen går upp. Eller är det lika hela tiden? Ett vågspel eller ett märkligt nollsummespel. Reparerar den nyfödda kärleken vad som sker I Uganda exempelvis? Där barn drivs till att mörda andra barn. Tvungna våldtäkter och mord på sina föräldrar och syskon. Det är så mörkt att man inte vill läsa om det...men nu skriver ingen om det heller så...ja. Men till vem sänder de sina böner och vilken stund i deras liv skänker trygghet nog för dem så att de kan ha lyxen att hoppas? Jag drömde om barn igår...shot of love gissar jag.
Klipptid på Skult imorgon och därefter lite sinnesslött shoppande följt av lite mailande och en stunds skrivande och sedan är måndagen snabbt förbi. Men hundens år har bara börjat. Vi vet inget än.
"I can't wait...I can't wait for you to change my mind."
/J
1 Comments:
At 1:00 AM, Marcus Grönwall said…
visst är det skönt att man kan skriva i lugn och ro här utan att någon lägger sig i med dumma comments? mondavi
Post a Comment
<< Home