On Vanity

Insnöad i en liten vrå mitt i Lund. En flik av verkligheten...Bruce får pigga upp, ölen står här och skiner. Dags att minnas antar jag. Lissabon först.

En bror...

...och dennes bror...upplever en kyla som skrapar hinnorna från benen och löser upp hoppet. När det strömmar kalla moln under samtal (mest dikt) på hotellets torftiga och lätt sluttande rum vet man att det är början på något hemskt. Döden väntar på dig att ge upp, du gycklare i farsen...kliv av scenen! Rummets fysik fick vin att falla till golvet, kroppar att rulla och sinnen att tvivla. Men maten var räddande i sin feta uppenbarelse: Sardiner, musslor & fläsk, kålsoppa och kanin. Hej kanin. Ginginhan flöt billigt och trögt nedför våra strupar, bringande löfte om vederkvickande och lättflyktig värme. Vinet bar oss resten av vägen. Kärleken var limmet. Tack bror
Tack, ni underbara röster som bar Fadon från Lissabons slitna gränder och trasiga själar till himmelen...ja, "himmelen", ni hörde rätt!