För att en gång bli till blixt........

Ett gott dagsverk utfört på min egentligen lediga dag. Den enda jag skulle haft på nära nog tvenne veckor...och vad göres? Jo, jag står på min tomma arbetsplats iklädd plast, väv och slitstark bomullskomposit. Lägger sill i burkar...röker makrill, stenbit och böckling/kippers...kokar en ensam hummer i en gryta som rymmer 70 l. Han dog men ingen märkte hans fulla liv. Nu fylls han snart med parmesan o persilja.

Insert José Craveirinhas poesi:

Själva idén om fågeln

är inte vingarnas storlek

eller grenen där den vilade

Utan skönheten i dess sång

vidden av dess flykt...

och skottet den dödades av

Ringer in lite beställningar och försöker mata en skarv...men han eller hon vill ingen sill ha. Ålakråkedjävul! Men nog om denna dag.

Helgen? Tunga viner och mången lättfallen tår...meddelanden lyser upp min telefon och jag beger mig till ett slott bland molnen. De bor bra där, L & V....O & K roar sig och den frivilliga exilstudenten ler. Av havets offer återstår endast skal men vilket ljud mitt hjärta gör igen....tror den gamle räven sjunger minsann! Lättja, lätthet i samtalet och än mer lättdruckna varor gör timmarna innan en stor tjänst. Lite dans och jag lämnar med ett löfte.

/J

.......är det nödvändigt att länge vara moln.