en söt röst i natten...

...ligger i soffan i Lund och närmar mig tvåhundra sidor av glädje. Oates håller min hand när morfinet nu helt klingat av, och det känns bara bra. Uppskattar klänningen bredvid...faran är bara att ifall man sitter på den, lite för mycket instoppad, kan den visa mer än den döljer när man reser sig upp. Det är ingen fara för vissa rumpar...och vissa kvinnor, de som t.o.m. vill plåstra om en.

Men nog om förkläden och mjöl...jag har åtta nya flaskor att glädja min garderob med och en av dem är utvald att delas i bästa sällskap. Poggio al Tesoro, dedicato a Walter -04 till en mindre vilträtt måste duga om nu något vin nu kan nå upp till sällskapet. Får hoppas...Vin två alltså klart efter Geisenheimer Rothenberg, Riesling Eiswein. Den till ostarna.

Bara förrätten kvar...enkelt val egentligen men sen när vill man vara förutsägbar? Kanske en eller två ostron då, men de får inte vara ensamma! Har en liten tanke...flera egentligen men de hör hemma i kvällsljus, stearin och bubblande viner och absolut inte här.

Känner mig varm...så jag återgår till boken.